För det första vill jag bara tacka för alla fina kommentarer! Det är dem som gör att man vill fortsätta blogga.

Okej, förstår nu att ni med spänning kommer att läsa min intresanta berättelse. Tycker själv det är lite små kul och samtidigt pinsamt!

Alla tolkar kärlek på olicka sätt, naturligtvis.

Jag skulle iallafall börja högstadiet och vi hade fått en klasslista över vilka som skulle gå i vår klass. Jag och min dåvarande bästavän satte oss för att leta upp varenda ny kille som skulle börja i klassen. Då såg jag honom för första gången. Jag minns att ja tyckte han var söt, men vågade inte säga någonting till min vän,vi kan kalla henne L, Men ja kan berätta för er att hela sommarlovet satt vi och kollade igenom denna skolkatalog, det började ramla ut sidor osv.. katalogen är helt förstörd. Tillslut märkte L att jag kollat väldigt många gånger på en och samma sida.. hon började misstänka saker och tillslut sa ja "Han är söt".

När skolan ÄNTLIGEN började så satt ja spännt i bänken och väntade på att han skulle komma in i klassrummet. När han sen går in och förbi min bänk så kan ja inte sluta kolla på honom.. jag minns forfarande hur han såg ut. En vit munktröja och svart halvlångt hår, hängandes i ansiktet. Jag blev helt varm i kroppen och vågade inte kolla på honom under de kommande dagarna.

Jag var väldigt mobbad och ensam av mig på den tiden så ja vågade aldrig säga någonting till honom eller till någon annan i den nya klassen heller för den delen.

Men en dag så bytte vi bänkplatser i klassrummet och han får bänken snett bakom mig, och ja får platsen bredvid hans bästevän. Och L får platsen bredvid honom.. usch va avensjuk ja va på henne. Vi började små prata lite och jag blev bara mer och mer kär.

Jag umgicks också med en annan vän, henne kallar vi för E. Hon hade också hittat sig en kille i klassen och vi fnissade och tisslade så mycket om dessa killar. L var däremot kär i en äldre kille så det va inte riktigt samma sak. Jag och E hade så mkt gemensamt känndes det som. Vi pratade ofta om killarna och önskade att de skulle bli kära i oss. Varje minsta grej kunde ju va ett tecken.. han kollade på mig, han hälsade på mig, han råkade nudda mig när han gick förbi. Vi var inne flera gånger om dagen och spanade in deras sidor på Lunarstorm och Bilddagboken. Vi skrev ut bilder på killarna och hade hemma i smyg.

En dag körde vi sanning, konka och prosent. Vi bestämde oss tillslut att lova varandra att vi skulle ringa till killarna och fråga chans. Jag kan nog inte beskriva den känslan. Men ja ville inte, jag kände mig inte redo för det. Men efter att L och E hade gjort det så var det bara jag kvar. Ingen utav oss ringde själva utan det var någon annan som fick ringa. Och ja kommer ihåg hur nervösa vi var och planerade noga våra samtal. Jag ringde åt L, till den lite äldre killen. Men vi alla tre fick ett nej. Men usch va pinsamt det var att gå till skolan nästa dag! Jag hamnade såklart i samma grupp som denna killen på en gruppupg. i kemin.. shit va ja skämdes!

När vi gick sista året på högstadiet så bytte jag klass och efter det har jag inte tänkt på honom någonting. Jag tappade kännslorna för honom rätt snabbt, redan innan ja bytt klass till och med. Men det en rolig tid att minnas, och vilka kännslor.. tänk att känna kärlek till en killa för första gången. Flyger fjärilar runt i hela kroppen och dom flyger så fort att man blir helt varm.

Idagens läge hade jag nog inte blivit kär i en sån kille, inte bara för utseendet. Jag kände knappt denna killen.. Men vilka minnen, jag ligger här och flinar samtidigt som jag skriver och funderar på om ja ska skriva något mer.. Men jag tror vi stannar här.