Åh, ja värkligen orkar inte mer. Nu har ja värdens ångest atack, tårarna bara rinner, allt inom mig stiger och ja vill bara skrika ut!

Mobilen är inne på reparation, låne mobilen ja fick gick inte att starta, batteriet till min gamla mobil är paj, går inte andvända det. Jag saknar en viss person jävligt mycket, och vi har inte snackat på hur många dagar som helst, vet inte vart han har tagit vägen.. ? En annan person ignorerar och ja får inte tillbaka mina saker, ja får damp seriöst!! Trode inte det fanns så falska mäniskor. Jag har gått upp flera kilo, folk kallar mig fetto och ja mår bara sämre och sämre. Tror ni jag vill se ut som ja gör eller?! Hur mycket ja än försöker.. så är det ingenting som funkar. Jag är så fucking jävla rädd att ja vågar inte göra någonting själv, ja vill vara modig, ja vill kunna gå på stan utan att folk snackar.. jag vill bli lika mycket accepterad som alla andra, även om ja är fetare än dom!!
Jag bråkar med allt och alla känns det som. Jag är så svag att ja inte vet vad ja ska göra.
Det känns värkligen så ovärkligt, att ja ska få leva ett så konstigt liv. Och min pappa, ja älskar min pappa. Jag tycker så synd om honom. Jag är hans ända barn och ja väljer att bo hos min mamma, fast hon har två andra barn. Förlåt pappa, men ja hoppas att du vet att ja älskar dig över allt annat, och aldrig att ja skulle vilja ha någon annan pappa än dig! Förlåt också för att ja alltid är så otrevlig i telefon när du ringer och att ja aldrig kommer till dig.
Nu känner ja mig värkligen kass! Jag har ont i huvudet för att ja har gråtit så mycket.

JAG VILL VARA BRA!!

/ Jävligt deppiga Hanna