Usch vilken dålig uppdatering ja har! Skäms nästan, har så mycket att skriva men så lite tid..Önskade ja kunde skriva mycket mer och om roligare grejer.

Men nu tänkte ja ta mig tid att skriva om Kärlek och stålull, boken ja nu senast läst.
Boken är skriven av Lisbeth Pipping, hon skriver själv;

Jag ska låta er kika in genom mitt nyckelhål. Jag vet - man kan inte se allt genom ett nyckelhål, men ni kommer ändå att få se tillräckligt för att kunna förstå hur vi hade det som barn, jag och mina två småstystrar med vår utvecklingsstörda mamma”.
När du läst boken är det min önskan att du kan bevara en del av mig i ditt hjärta, så att du verkligen vågar se och göra något när du ser barn som far illa. På så vis kan fler barn få en någorlunda god barndom. Och till alla er som vågar se: Ni är räddande änglar, det är ni som gör att de utsatta barnen orkar vidare.

Som hon säger så har hon och hennes två syskon växtupp med en utvecklingsstörd mamma. Och ja kan säga att deras barndom inte vart bra. Aldrig har de haft lakan i sängen, ingen mat, förutom första dagarna då mamman fått pengar från socialen. Städa eller tvätta kan hon inte heller, inget ansvar tar hon. Lisbeth får ta hand om sin mamma och sina två år yngre syskon. Shampo och Balsam är onödigt att lägga pengar på, den ända gången de har shampo och balsam hemma är efter jul då socialen gett det i julklapp. Lisbeth är 13 år då hon får sin första tandborsta och även den är från socialen. Hon är mobbad i skolan där de kallar hennes lösset, ingen ser och ingen hör.
Sitat ur boken; 

Hur är det möjligt?

“Min mamma kunde inte sköta en tvättmaskin så därför fick hon aldrig någon. Men oss tre flickor fick hon sköta själv. Hur är det möjligt? När jag ser på oss tre och försöker hitta likheter med skötsel av en tvättmaskin finns det ju massor. Om man inte sköter oss barn på rätt sätt, om man inte kan läsa bruksanvisningen, går vi sönder. När det gäller barn går det inte att bara lämna in dem för reparation. Dessutom finns det inte någon tvåårig garanti. Barn får ha kvar sina skador av vanvård hela livet, så är det bara. Om man inte ger barn mat, värme, trygghet, kärlek och närhet så blir det som när man inte klarar av att sortera tvätten rätt. Det blir fel. Vi krymper som människor, vi fungerar inte bra och man kan se på oss att vi blivit missfärgade.”

Läs boken, vilken hemsk barndom. Och här sitter ja o klagar på minsta lilla.. Har man det bra så ser man inte det goda i det.

En klipp om mobbning på youtube, Lisbeth medverka och berättar om sin barndom.
klicka här för att se klippet.

Lisbeth Pipping



Tack syster för att ja fick låna boken!